• Konsumenterna, och därmed även återförsäljare och odlare, lägger allt större vikt vid tomaternas smak.
• Signifys växtspecialist Charlotte Pijnenburg har forskat om fruktens smak.
• I den här bloggen delar hon med sig av forskningsresultaten. De visar att Philips GreenPower LED-växtbelysning med ett ljusspektrum som har optimerats för tomater, tillsammans med ett optimalt klimat i växthuset, ger tomater med utsökt smak.

Eindhoven, Nederländerna – Smaken är viktig vid odling av tomater och vår forskning visar att tomater som odlas under LED-växtbelysning smakar mycket bra. Under åren har vi märkt att konsumenterna, och därmed även återförsäljare och odlare, lägger allt större vikt vid smaken. Valet av variant har självklart en viktig roll, men det har även de tillväxtförhållanden som påverkar smaken. Därför har växtspecialisten Charlotte Pijnenburg forskat kring effekten av LED-belysning på frukternas smak. Hon undersökte två hypoteser: först om tomater som odlas under LED-belysning smakar lika bra som de som odlas under HPS-belysning, och sedan om LED-lampor kan hjälpa till att förbättra smaken?

Det finns flera spektrum som kan ha en gynnsam effekt på tomaters smak. Man har till exempel sett att blått sken har en intressant effekt. I flera grödor har det visat sig att högre nivåer av blått ljus påverkar smak och lukt på ett positivt sätt. Ett annat intressant ljusspektrum är lågfrekvent rött ljus, som man även vet kan förbättra smaken på frukterna. Lågfrekvent rött ljus kan dock ge oönskade effekter, som längre stjälkar. Vi vet också att blått ljus kan ha motsatt effekt och minska längden på stjälken. Genom att kombinera blått och lågfrekvent rött kan vi få det bästa av två världar: ökad smak utan extra längd.

I den här första studien tittade vi på fyra olika spektrum:

1. Kontrollspektrumet: våra standardspektrum för rött, blått och ljusblått, som har optimerats för tomater.
2. Kontrollspektrum plus ytterligare lågfrekvent rött.
3. Ett högt blått ljusspektrum, där en del av det röda ljuset byts ut mot blått.
4. Ett högt blått plus lågt rött spektrum, där både extra blått och extra lågt rött har lagts till.

Vad gäller testkonfigurationen tittade vi på två varianter: Piccolo och De Ruiter variant 564. Båda dessa är körsbärstomater, de trivs i samma klimat, har liknande storlek och är även kända för sin goda smak. De skiljer sig däremot stort åt genetiskt.

Studien genomfördes vid WUR:s (Wageningen University) växthus i Bleiswijk, med en full LED-belysningslösning. Vi använde en PAR-intensitet på 210 µmol/m2/s, som bestod av 135 µmol/m2/s belysning ovanifrån och 75 µmol/m2/s belysning i växtmassan. Lågfrekvent rött lades till utöver PAR-intensiteten, och lades endast till från belysningen i växtmassan. Testområdet var cirka 110 m2.

En titt på smaktestet vid WUR i Bleiswijk

Tomaternas smak mättes på två sätt. Först använde vi provsmakspaneler. Det skedde totalt fyra gånger. Sedan använde vi en modell för tomatsmak. Den här modellen togs fram av WUR och fokuserar på följande parametrar: sockerarter, syror, konsistens, saftighet och tomaternas vikt. Dessa parametrar mäts med hjälp av sensorer, så inget faktiskt smaktest gjordes. Fördelen med den här modellen är att den gör mätningarna mycket jämförbara. Bedömningen från en provsmakspanel kan skilja sig mellan olika dagar, men modellen är mycket konsekvent.

Båda sorterna reagerade på liknande sätt på spektrumen, så vi kommer enbart fokusera på Piccolo. Vi börjar med att titta på resultaten från WUR-smakmodellen för tomater. Skalan för den här modellen går från 0 till 100, och ju högre poäng desto bättre smak. Bild 1 visar att alla fyra spektrumen faktiskt gav statistiskt jämförbara resultat, vilket innebär att de tre experimentella spektrumen inte skilde sig från kontrollspektrumet. Alla fyra behandlingarna ledde till tomater med mycket god smak. Det första testet med smakpanelen bekräftade även detta: inga signifikanta smakskillnader märktes mellan behandlingarna.

Graf 1: De fyra spektrumen fick liknande poäng från tomatsmaksmodellen

Överlag var smaken på tomaterna mycket god. Det gjorde oss nyfikna på att se hur våra testtomater skulle stå sig jämfört med kommersiellt odlade tomater. Därför genomfördes ytterligare tester med smakpanelen, där våra testtomater (odlade under full LED-belysning) jämfördes med två grupper av kommersiellt odlade Piccolo-tomater (odlade med HPS-belysning). Skalan går återigen från 0 till 100, och ju högre poäng desto bättre smak. Resultaten visas i graf 2 nedan.

Graf 2. Resultaten från de tre smakpanelstesterna visar att smaken är likartad mellan testet och de kommersiellt odlade tomaterna.

Resultaten visar att alla fyra behandlingarna gav liknande smakresultat och att resultaten var jämförbara med de båda kommersiella referenserna. Även om den kommersiella referensen 1 hade en högre genomsnittlig poäng, var smaken statistiskt sett fortfarande jämförbar med testtomaterna (till följd av en stor spridning inom behandlingsresultaten).

För att ytterligare kunna tolka resultaten från den här grafen på rätt sätt måste vi komma ihåg testkonfigurationen: vi använde en växthusavdelning med två varianter och fyra olika ljusspektrum. Detta innebär att för att säkerställa att alla plantorna skulle överleva och frodas måste klimatet fokusera på kombinationen av ljusspektrum och den variant som växte mest generativt. Det innebär att klimatet i själva verket var lite för vegetativt för de andra sju behandlingarna. I vårt test var varianten De Ruiter 564 var mer generativ än Piccolo. Detta innebar att Piccolo-plantorna hela tiden växte i ett något mer vegetativt tillstånd än vad som är idealiskt. Eftersom generativ tillväxt (”tillväxt på gränsen”) är en viktig faktor för att skapa smak tror vi att smakpotential hos Piccolo-tomater med vår fullständiga LED-belysning därför var högre än vad vi ser i diagram 2.

Om vi därmed sammanfattar slutsatserna från detta spektrumtest ser vi följande: smaken var god och inget av experimentspektrumen gav bättre smak än kontrollspektrumet, som var vårt normala tomatljusrecept med rött, blått och ljusblått. Vi såg även att smaken hos testtomaterna var jämförbar med tomater som odlades hos en kommersiell odlare med stort fokus på smak. Vi tror även att den faktiska smakpotentialen var ännu högre.

Vår forskning har även tittat närmare på jämförelsen mellan HPS och LED när det gäller smaken. I den här studien, som genomfördes vid Proefstation voor de Groenteteelt i Belgien, jämfördes en behandling med full HPS-belysning med en behandling med full LED-belysning. Den variant som användes var Xandor, som inte är specifikt känd för sin smak. Du kan se resultaten från det här testet i graf 3 nedan.

Graf 3. LED-behandlingens brix-värde är jämförbart med HPS-behandlingens.

Dessa resultat visar tydligt att båda behandlingarna (HPS och LED) producerade tomater med liknande brix-värden, vilket innebär att sockervärdet per tomat är detsamma. Om man tittar på produktionen under den här studien gav LED-belysningen faktiskt 5 % större produktion jämfört med HPS.

I en andra studie, som genomfördes hos en kommersiell odlare, jämförde vi ett hybridbelysningssystem med ett fullständigt LED-system. Hybridsystemet bestod av 90 μmol/m2/s HPS och 90 μmol/m2/s LED, och det fullständiga LED-systemet hade 180 μmol/m2/s. Tomaterna av körsbärstyp odlades i samma växthusutrymme, med samma klimat. Graf 4 visar att brix-värdet återigen var jämförbart för båda behandlingarna.

Graf 4. Brix-värdet för testtomaterna är jämförbart för både hybridbelysning och full LED-belysning

Dessa två studier visar att en belysningslösning med full LED ger lika mycket smak åt tomaterna som ett belysningssystem med HPS, även i samma klimat.